MIN VECKA
Tackar gudarna för att det äntligen är fredag, då denna vecka inte toppar listorna.. Som nämnt många gånger tidigare är mitt au pair-liv inte alltid en dans på rosor, utan det går snarare som en berg och dalbana. Den här veckan har det bara blivit för mycket. Småsaker som missförstånd med arbetstider, eftermiddagar med galen stress då man helst ska kunna ta sig till olika ställen på fem minuter när det egentligen tar trettio, barn som vägrar lyssna och är allmänt tjuriga och trotsiga och andra småsaker som ofta hör vardagen till här.
Som grädde på moset började jag i måndags en ny kurs. Som jag tidigare sagt så ska jag söka in till universitet nu och för att komma in på det program jag vill måste jag ha läst Naturkunskap 2, och då jag inte har det får jag göra det nu på distans. Det drog igång i måndags och det var med en rivstart. Från och med nu beräknas jag lägga ner 40 timmar i veckan på bland det tråkigaste jag vet, och utöver det har jag ju min kurs i kostvetenskap som också kräver sina timmar. Och visst, jag har några timmar över på dagarna, men, jag har så mycket annat jag vill göra. Jag vill träna, jag vill träffa mina kompisar och jag vill uppleva allt som finns att uppleva här. Visst är det självvalt att läsa naturkunskapen, och därför bör jag väl inte klaga, men läser jag inte den har jag inte behörighet till universitetet så jag hade inte direkt ett val. Det har blivit lite mycket denna vecka helt enkelt, och för att vara helt ärlig känns det mesta rätt skit just nu.
Just nu räknar jag dagarna tills jag får komma hm faktiskt. Vill bara hem till min familj, till mina rutiner hemma i Sverige och hem till livet som jag själv kan styra över. Jag är ganska trött på att ständigt tassa runt på tå, känna mig som en gäst här i huset, inte riktigt känna mig som hemma och att ständigt behöva anpassa allt jag gör efter någon annan. Au pair-livet har sina ljusa stunder - absolut, men det är inte alltid det är jätteroligt.
Som grädde på moset började jag i måndags en ny kurs. Som jag tidigare sagt så ska jag söka in till universitet nu och för att komma in på det program jag vill måste jag ha läst Naturkunskap 2, och då jag inte har det får jag göra det nu på distans. Det drog igång i måndags och det var med en rivstart. Från och med nu beräknas jag lägga ner 40 timmar i veckan på bland det tråkigaste jag vet, och utöver det har jag ju min kurs i kostvetenskap som också kräver sina timmar. Och visst, jag har några timmar över på dagarna, men, jag har så mycket annat jag vill göra. Jag vill träna, jag vill träffa mina kompisar och jag vill uppleva allt som finns att uppleva här. Visst är det självvalt att läsa naturkunskapen, och därför bör jag väl inte klaga, men läser jag inte den har jag inte behörighet till universitetet så jag hade inte direkt ett val. Det har blivit lite mycket denna vecka helt enkelt, och för att vara helt ärlig känns det mesta rätt skit just nu.
Just nu räknar jag dagarna tills jag får komma hm faktiskt. Vill bara hem till min familj, till mina rutiner hemma i Sverige och hem till livet som jag själv kan styra över. Jag är ganska trött på att ständigt tassa runt på tå, känna mig som en gäst här i huset, inte riktigt känna mig som hemma och att ständigt behöva anpassa allt jag gör efter någon annan. Au pair-livet har sina ljusa stunder - absolut, men det är inte alltid det är jätteroligt.
Idag står en massa lugg på schemat precis som alla andra dagar, men sedan ska jag äntligen få lite helg och spendera lördagen med att bara må bra. Can't wait!
